Biokemisk Ekvation
Min stockholmsresa började elva på kvällen, på perrongen i Lund försökte en kvinna få alla rökare att sluta röka genom att utför yoga mot oss. Det hjälpte inte, då gjorde hon en Ralph Macchio mot mig på ett ben men jag kontrade med ännu mer rök och maxad volym på min dödsmetall. Hon förstod vinken och gick och gömde sig i slutet av perrongen. Vid första stoppet hoppade två väldigt välklädda knarkare på, ett par på trettiofem, dom la sig naturligtvis bredvid mig på golvet. Kvinnan var i sämst skick och fick springa på toa var femtonde minut, där hon avlade dom värsta trainspotting-ljuden någonsin medan hennes man låg med uppknäppta byxor och tog på sig själv i sömnen. Den pratsjuka brasilianska utbytesstudenten bredvid mig ville ha hjälp med allt från väska till översättning. Jag öppnade min Black Velvet & Cola och låtsades sova istället. Väl framme där jag skulle bo var folk nakna och produktiva redan vid niosnåret. Jag söp mig till ett, till nittio procent klart, jobb på Klubb Kaos där jag ska göra trettio A3 till väggarna (se nedan). Lyckades få en örfil av en jugge stor som ett kylskåp utanför spybar, bli frågad om jag kunde avvara lite ladd på toaletten av en hamster med pikétröja som jag sprang ifrån, få sova på den här tjejens golv http://www.rodeo.net/marith , samt ragga sovplats hos en ur Those Dancing Days klockan fyra på morgonen vid Sibyllan på medis vilket naturligtvis inte blev av för hon hade en bättre pojkvän i London. På fredag kommer jag upp igen och om någon har en säng över får ni gärna maila. Nu ska jag fånga mer råttor och mata katterna.
Publicerat i Uncategorized
Blås ditt huvud
Förra helgen bestämde sig några av mina gamla bevingade vänner från Malmö att skona mig resan in till Malmö och åkte ner till vårt ursprungliga näste på Österlen där jag skulle möta upp dom på lördag eftermiddag. Jag åkte bussen in till närmsta bebyggelse där dom otroligt nog har ett systembolag, tio minuter innan stängning stod jag vid finhyllan (den utländska ölen) och flackade med blicken, länge sen sist. Jag blev förvirrad av killen bredvid mig med fradga runt munnen och en ännu mer intensiv blick än jag. Han väntade tills jag tagit ett par tre vad jag trodde var mellanöl i glasflaska, flinade och tog dubbelt så många. Precis som min och Harrys blöta kväll under Berns balkongtak där jag inte kunde ta en psykande kommentar om att bögar dricker bärs, män dricker järn och bärs, vilket resulterade i att jag fick ta en nota på tre personers järndrickande och spydde utanför Tims efterfest på andra sidan stan som jag prompt skulle åka taxi till, där det dessutom var fullt av tjejer som satt och värmde upp med Söndagsbarn och väntade på att Harry skulle anlända. Så på systembolaget i grannbyn där jag är hyfsat välorienterad gick jag över till hyllan med starkt rödvin, tog två flaskor av mitt drink of choice; Gnarly head (smakar som en strippa från Alaska, sött och mjukt). Jonkaren följde efter med samma min och mer fradga runt munnen, fast utan att härma mina dryckesval fast med samma flin på läppparna. Det var droppen, så jag höjde volymen på min dödsmetall och gick till whiskeyhyllan för att ta min motsvarighet till Janis Joplins Southern Comfort, den kanadensiska Black Velvet, fortfarande med mannen strax bakom mig. Jag hade vunnit, det räckte med jonk och åtta tio öl för honom, whiskey och rödpang på det hade bara orsakat organstillestånd och onödig utryckning för det lilla samhällets enda ambulans. Han hann före mig till kassan och fortsatte flina, ropade på sin polare Padde som hade en tand i hela munnen och tatueringar upp till ögonen, han måste ha väntat bakom kassorna. Det visade sig att dom trodde jag också gick på jonk och ville snacka fotboll med dom på deras bänk utanför och sedan följa med dom till Danmark. Det ville jag inte, så vi gick över till att bolla favoritartister. Dom gillade dansk haschblues från sjuttiotalet, så som CV Jörgensen och Kim Larsen, vilket jag är väldigt bekant med. Jag blev med skakiga ben accepterad av flocken och gick därifrån på ren adrenalin. Jag delade buss med Padde, som hade en tand i munnen, hela vägen till det lilla hamnsamhället jag var på väg till för att möta upp det gamla gänget. Padde visade alla på bussen sina tatueringar och jag drack öl och kollade på, det var 7,3:or jag hade råkat köpa. Kvällen resulterade i en total dimma med yxor, gamla hojjar och gubbröra. Vi sov som spädbarn i våningssängar och vaknade i uruselt skick, men det var länge sen jag fick blåsa ut min skalle på det sättet.
Publicerat i Uncategorized
När skiten nådde fläkten
Jag gillar inte att skriva på datorn, däremot gillar jag att följa andra som utlämnar sig själva på diverse bloggar och internetsidor. Men nu när min gamla vapendragare Harry har gått och blivit fame(utan clame) och länkat hit via sin blogg, och en av sveriges främsta serietecknare (länk utlovas längst ner), och inte minst mest begåvade stämningsuppbyggare i tecknad form, outat mig som en fuckforfame-revolterande-tatuerad douche, måste jag skriva något här på min sovande gravvältande blogg. Jag har åkt iväg till ett hus på landet för att jobba med naturen, inte den sexuella, utan högst praktiska och friluftsfrämjande arten. Den spriten som fanns i huset när jag anlände är uthälld, utom det hembrända äppledessertvinet som jag nu sänker i skrivande stund. Det är i rehabiliteringssyfte jag bor här, förra vintern när jag kom hem från samma resa vaggade jag in både mig och min omgivning (harry, marcus och karl bland annat) i falsk spritångande trygghet. Deras vistelse i ångorna varade i två månader totalt. Min varade i nio månader och resulterade i ett akutnummer till stadsmissionens psykmottagning i högsta beredskap, en blinkande varningstext på Alkoholprofilens hemsida, en gastroskopi efter att blod visat sig ha flödat runt i otroliga mängder på ställen i mig där den inte ska vara en flitigt återkommande besökare förutom vid ständigt återkommande hemorrojder (vilket inte var fallet) i tron om att det var ett akut magsår, ett massivt reskonto som var försvunnet, en hög skulder som jag fortfarande betar av, ett gäng vänner som jag försummat och inte orkat bibehålla kontakten med, tre stora skatteskulder till den danska staten som jag inte prioriterade, ofrivilligt rödflammig hud och en arg syster som hade fått världens finaste son jag knappt träffade. Det enda överläkaren sa när han sövt mig och rotat runt tolvfingertarmen hela vägen ner via munnen med en slang som såg ut som en slak plastsnopp som jag för övrigt vaknade bredvid i vit sjukhusklänning helt groggy, var att det är nog dags att sluta dricka och springa runt som en zombie på X. Jag började följa doktorns råd efter tre månader, tog en paus på två veckor, fick ryck i mina dans-armar och åkte in till stan för att slå runt som en hamster än en gång. Allt gick bra, sprang från tidigare fiender från bar till bar och hade fuktiga pitstops och mötte fler och fler icke-fiender som anslöt sig till den redan växande spritångande skaran vi var. På debaser smakar ölen falafel så vi började dricka annat. Jag råkade vara för ärlig mot en spank-svensk tjej som såg ut som en våffla i ansiktet och fick en utskällning på spanska som bestod av ett pussel av könsord. Det var toppen, så jag somnade. Jag vaknade och gick och beställde två öl till, och somnade. Efter det gick jag hem till ett näste jag brukar bo i i Malmö, fick för mycket fågelmat i luftstrupen och somnade. Dagen efter hade jag dubbelt så många fiender som kvällen innan, plus en handfull människor som inte såg mig som en idiot innan men som gjorde det nu. Så allt detta har lett till ett Eckhart Tolle-liknande granskande av mig själv och mina vanor. Och det enda vettiga jag har kommit fram till är att detta bara är en uppladdning inför nästa nio månaders eskapader. Men kommande gång ska jag inte gå på doktorns lurendrejerier om ett blödande magsår och kosta på mig ett surt besök på gastroskopiavdelningen på Karolinska utan bara somna när det blir för högt ljud.
Den eminenta illustratören:
http://www.kimwandersson.com/
Publicerat i Uncategorized
