Blås ditt huvud

Förra helgen bestämde sig några av mina gamla bevingade vänner från Malmö att skona mig resan in till Malmö och åkte ner till vårt ursprungliga näste på Österlen där jag skulle möta upp dom på lördag eftermiddag. Jag åkte bussen in till närmsta bebyggelse där dom otroligt nog har ett systembolag, tio minuter innan stängning stod jag vid finhyllan (den utländska ölen) och flackade med blicken, länge sen sist. Jag blev förvirrad av killen bredvid mig med fradga runt munnen och en ännu mer intensiv blick än jag. Han väntade tills jag tagit ett par tre vad jag trodde var mellanöl i glasflaska, flinade och tog  dubbelt så många. Precis som min och Harrys blöta kväll under Berns balkongtak där jag inte kunde ta en psykande kommentar om att bögar dricker bärs, män dricker järn och bärs, vilket resulterade i att jag fick ta en nota på tre personers järndrickande och spydde utanför Tims efterfest på andra sidan stan som jag prompt skulle åka taxi till, där det dessutom var fullt av tjejer som satt och värmde upp med Söndagsbarn och väntade på att Harry skulle anlända. Så på systembolaget i grannbyn där jag är hyfsat välorienterad gick jag över till hyllan med starkt rödvin, tog två flaskor av mitt drink of choice; Gnarly head (smakar som en strippa från Alaska, sött och mjukt). Jonkaren följde efter med samma min och mer fradga runt munnen, fast utan att härma mina dryckesval fast med samma flin på läppparna. Det var droppen, så jag höjde volymen på min dödsmetall och gick till whiskeyhyllan för att ta min motsvarighet till Janis Joplins Southern Comfort, den kanadensiska Black Velvet, fortfarande med mannen strax bakom mig. Jag hade vunnit, det räckte med jonk och åtta tio öl för honom, whiskey och rödpang på det hade bara orsakat organstillestånd och onödig utryckning för det lilla samhällets enda ambulans. Han hann före mig till kassan och fortsatte flina, ropade på sin polare Padde som hade en tand i hela munnen och tatueringar upp till ögonen, han måste ha väntat bakom kassorna. Det visade sig att dom trodde jag också gick på jonk och ville snacka fotboll med dom på deras bänk utanför och sedan följa med dom till Danmark. Det ville jag inte, så vi gick över till att bolla favoritartister. Dom gillade dansk haschblues från sjuttiotalet, så som CV Jörgensen och Kim Larsen, vilket jag är väldigt bekant med. Jag blev med skakiga ben accepterad av flocken och gick därifrån på ren adrenalin. Jag delade buss med Padde, som hade en tand i munnen, hela vägen till det lilla hamnsamhället jag var på väg till för att möta upp det gamla gänget. Padde visade alla på bussen sina tatueringar och jag drack öl och kollade på, det var 7,3:or jag hade råkat köpa. Kvällen resulterade i en total dimma med yxor, gamla hojjar och gubbröra. Vi sov som spädbarn i våningssängar och vaknade i uruselt skick, men det var länge sen jag fick blåsa ut min skalle på det sättet.

DSC00500DSC00501DSC00510DSC00516DSC00517DSC00519DSC00521

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s